jidder

Satt uppe igår och sökte jobb på H&M, Åhléns, Lindex och Indiska. Hoppas att något går vägen! Är så sjukt mycket drama på jobbet nu. Ett jättetjafs (som jag inte är involverad i, än), där en av mina bästa vänner på jobbet har fått ta en massa skit som hon inte förtjänar. Av vår chef som ska vara opartisk. Den andra delen i det hela sitter och ljuger arslet av sig, och det vet alla! Utom chefen, uppenbarligen. Jag har till och med diskuterat den här personen med henne för några veckor sedan. Blir så jävla förbannad! Kan man inte hantera sådana situationer ska man inte försöka. Nu är det bara hundra gånger värre. Jaja, vad annat kan man göra än att backa upp. Idag är jag ledig (som tur är!), men ska till tandläkaren och sitta barnvakt. Sovit 11 timmar också. I soffan, hehe.

att göra en kort historia lång

Alltså den där idiotläkaren gör mig bara mer och mer förbannad. Har inte fått börja med min nya behandling, så går utan behandling eftersom han även skrämde upp mig från att fortsätta gå på ljusbehandling med tanke på risken för hudcancer (vilket jag såklart visste om, men när han började prata om max 200 gånger per livstid och jag började räkna och kom fram till att det har jag nog passerat nu så... ja. Andra hudläkare har alltid tittat på födelsemärken och så när jag haft läkarbesök för att utesluta risken och ha lite koll helt enkelt, men han är ju bara dum i huvudet).

Jag får inte börja med behandlingen för att jag har förhöjda levervärden och måste vänta 2-3 veckor till för att ta ett nytt blodprov för att kontrollera de igen. Och nu till historien: Jag satt hos idiotläkaren den 11 september. Jag ville vara öppen för, och bli informerad om, alternativa behandlingar då min psoriasis har blivit värre. Jag sa att jag var orolig för jag har använt min gel till huden i snart ett år och den rekommenderade  behandlingstiden är 8 veckor. Jag var orolig för att ju längre man använder ett läkemedel, desto större blir risken för biverkningar. Det här läkemedlet kunde påverka levern.

Jag sa att jag läst i bipacksedeln att jag läst det och var orolig för biverkningar på t.ex. levern eftersom jag använt så hög dos så länge. Han sa att biverkningar var påhitt för att de i Amerika ville skydda sig från att bli stämda, så då skrev de upp allt de kom på i bipacksedeln. Eh, jaha. Allt han ville var att behandla med metotrexat. Metotrexat, metotrexat. Inget alternativ! Jaha. Jag skulle börja med metotrexat i onsdags eller torsdags, inget snack om saken från hans sida. Det var så för att han sa så (jag var ju gråtfärdig för att han vägrade att lyssna). Jag skulle börja och så var det med det.

Nu visar det sig att jag har förhöjda levervärden. Jag var även hos min reumatolog i måndags och han såg också att mina värden var lite för höga, men godkände behandlingen ändå. Men nu får jag det inte utskriven av min idiothudläkare för att han är dum i huvudet. Han tog aldrig ens upp att det fanns en möjlighet att jag inte skulle börja med metotrexat-behandlingen om jag hade förhöjda levervärden, han avfärdade det som påhitt! Så jag ringde till min reumatologs mottagning för att försöka få det utskrivet av honom för han godkände metotrexat-behandlingen trots levervärdena (han har tagit mina levervärden i 6,5 år och antog att det var tillfälligt), och jag behöver behandling! Får tag i hans sekreterare och ber att få prata med reumatologen, men hon säger att hon kan fixa det och jag pustar ut. Tills jag ska hämta ut medicinen i torsdags. Då finns den inte. Jag ringer igen och hon är skitförbannad och skäller ut mig för att hon försökte ringa "minst 10 gånger" på onsdagen. På dagen. På hemtelefonen. Jo, jag jobbar också. Reumatologen fick inte skriva ut för att hudläkaren skulle skriva ut. Hade ju underlättat om jag hade fått prata med honom, istället för att hon skulle sitta och lova saker. Och nu sitter jag, obehandlad, med en läkare som är dum i huvudet och en läkare som inte kan skriva ut medicinen jag behöver.

Tänk vad det hade underlättat om min hudläkare faktiskt lyssnat på mig?! Ringde igår och bad om en annan läkare och en ny tid, så kommer få vänta till 12 oktober. Minst. Alltså jävla piss-skit.

wiho

Nu är jag på väg till mina nya hoods för att hämta kontraktet, handpenningen betalades i förrgår och jag har helg :) Skitsamma i att pendeln luktar kiss och att snubben som sitter mittemot förmodligen är hög som ett hus. Det kan man väl störa sig på en annan dag. Satt uppe halva natten igår och letade garderob att ha i hallen... Hihi. Ska leva SNÅLT nu så jag kan spara så mycket pengar som möjligt till handpenningen och IKEA!

livet som vuxen

LÄGENHETEN ÄR MIN! Skrev på kontrakt igår, så nu väntar bara massa jobbiga banksamtal och en massa väntan. Och planering av ekonomin, då jag ska plugga november-december. Kommer bli tight med pengar då. Speciellt eftersom jag är aslack på en av mina distanskurser som typ bara är åt helvete och så jävla oorganiserad. Ska man arrangera en nätkurs måste man vara noggrann och tydlig! Den andra går bättre, ligger efter med läsningen, men fattar typ vad jag ska göra i alla fall. Men hjärnan går ju på högvarv för att, tja, jag ska flytta hemifrån om lite mer än en månad! Så mycket att ta tag i, plus att jag måste till doktorn snarast för att kunna sätta igång med min nya medicin. Måste typ ta extrapass på jobbet nu i september-oktober för att lägga undan pengar till jul och till någon garderob till hallen, en byrå till stora rummet och ett diskställ, men våra lönekostnader där är redan höga att det inte är så säkert att jag får jobba mer än mina schemalagda timmar, så får fan leva snålt nu. Fram till januari... Livet som vuxen..! I värsta fall blir det väl CSN-lån de kaosigaste veckorna. Äh, allt löser sig! All you need is love.

PANIK

Shit, shit, shit, SHIT. Mäklaren ringde för, eh, jag vet inte, ett tag sen. Om jag la lite mer på budet så skulle jag få lägenheten. Ringde mamma: "VAFAN SKA JAG GÖRA?!" och så slutade det med att vi la på lite på budet... Nu ska jag bara hålla tummarna fram till kontraktskrivningen som ska ske senare idag. PANIK. Jag som pluggade så fint. PANIK. Lillebror är överlycklig. Det är jag nog med! Lägenheten är så fin! Men innan kontraktet är skrivet kan det hända grejer så jag vågar inte tanke-flytta in än. Hursomhelst har jag aldrig varit såhär nära en lägenhet och allt är bara sjukt och jag skakar och KAN INTE PLUGGA. Var ju så jäkla duktig där ett tag. Åh, lägenhet... Jag hade ju 3 kriterier på en lägenhet och ville helst att min blivande lägenhet skulle uppfylla 2 av dem:

Badrum med badkar
Balkong eller fransk balkong
Separat kök med ugn

Nu får jag badrum med badkar och fransk balkong. Köket är i hallen men det finns ugn och jag vill skriva på kontraktet NU så jag kan börja drömma och inreda och tänka på alla mina saker som är utspridda över hela Stockholm i olika förråd för att de inte får plats i vårt förråd hemma! Och golvet är jättefint!!! Kan jag få skriva på snart eller?!

jag har ingen disciplin

Okej, jag får typ panik av att bara försöka hitta till uppgifterna. Och ännu mer av att hitta dem och läsa dem. Vad fan har jag gett mig in på? Jag är ingen pluggis. Jag sitter av tiden i skolan och skriver en lattjolajban-hemtenta och får bra betyg utan att anstränga mig. Ska jag anstränga mig nu? Göra uppgifter varje vecka? Faktiskt läsa böckerna? Jag vet inte hur man pluggar!!! Och speciellt inte med en massa hyperaktiva, astaggade cyber-småbarnsmorsor som typ dör för lite egentid med näsan i kurslitteratur när kottarna somnat. AAAAAAH! Jag vill åka bananskal!

wierdo

Ojdå. Har liksom bortprioriterat distanskurserna lite den här veckan och nu när jag loggade in på den ena ser jag att mitt namn försvunnit från min grupp. Oopsie. Att sedan försöka lokalisera sig och dels hitta mejlen, och dels hitta gruppchatten, tog typ en halvtimme. Och det som förut har varit min grupp har nu bestämt träfftider som inte alls passar mig (för alla är ju ensamstående, hemmavarande småbarnsföräldrar, typ). Jaja, har förmodligen bara mig själv att skylla. Surt ändå. Har jag otur kanske jag blir kickad från kursen och vad ska jag göra med alla jäkla böcker då? Åh, magkatarr. Sluta noja. Så less! Varför plugga, varför jobba? Man borde bara chilla och njuta av livet. Vann 60 spänn på Triss idag liksom! Och igår med, det går bra nu. Var optimist, tjoho.

det tar inte slut

Åh, nu blir jag sådär schizofren i mina känslor igen! Jag och mamma var på visning idag och lägenheten var hur fin som helst!! Jag har lagt ett bud en bra bit över det accepterade priset, men det är ändå en bit under vad de andra lägenheterna har gått för (vilket gör mig lite osäker) och direkt efter visningen ringde mäklaren upp mig och jag sa typ att vill att budet ska ligga och han skulle prata med säljaren och höra av sig senast imorgon med besked. Men sedan börjar han prata om när jag ville flytta in, och att jag måste bli medlem i föreningen innan jag kan göra det och att vi, ifall budet blev accepterat, skulle skriva kontrakt imorgon... Och det gör att jag vettefan vad jag ska tro eller hoppas. För han har ju förmodligen pratat med säljaren igår eller idag och vet vad hon är villig att sälja för och hur snabbt. Efter att ha pratat med den här mäklaren inser jag att det här är typ det närmsta jag varit en lägenhet. "Det bränns nu" sa mamma. För ingen annan mäklare har pratat såpass intensivt om inflyttning, medlemskap och kontraktskrivning... Men samtidigt kan det vara hans sorts psykologi för att göra en lite nervös och hoppfull och trissa upp priset mer. Man vet fan inte ett skit, egentligen! Kan hursomhelst inte bjuda mer, så är det inte min tur snart stänger jag in mig på mina kvadratmeter här hemma resten av livet. Städade förresten igår och köpte rosor som jag ställde i min fina Sia-vas, så det är ju väldigt fint...

helg!

Hade en supermysig kväll igår med middag och skoj hos en arbetskamrat och med lite andra människor. Körde lekar och jag slickade folk på kinden, busringde och imiterade en apa. Som vanligt, alltså. Sedan började jag såklart fyllesms:a, så nu har jag väl gjort bort mig totalt. Men det är ju också standard! Sov 10 timmar och till frukost/lunch blev det indiskt och en liten sväng på stan. Har en lägenhetsvisning (till) imorgon, och är ledig måndag också, ska bli så skönt! :)

fina

Det finns världens bästa sköterskor på mottagningen. Jag gick dit för att lämna blodprov inför nya behandlingen idag, och jag hade världens finaste sköterska. Jag sa att jag inte trivdes med läkaren igår och hon frågade saker som är väsentliga för en 20-årig tjej med psoriasis. Hon skojade om att hon skulle hålla utkik efter "några söta killar i min ålder" på mottagningen och lura dit dem de dagar jag brukar gå på behandling, haha, hon är för söt. Och dessutom rekommenderade även hon klimatvård, och där sjönk mitt förtroende för läkaren ytterligare, struntar i att han jobbar på KS annars, jag tror verkligen att klimatvård skulle kunna vara ett alternativ. Sen så pratade vi lite om lägenheter, jobb och min favorithobby: att hitta Odd Molly-kläder till ett så bra pris som möjligt, vilket hon även sportade. Åh, hon är så fin och jag gillar alla sköterskorna där så mycket.

herreminjävla...

Fick en återbudstid idag, men hamnade hos en annan läkare. Alltså, min gud, vilken oproffsig människa. Han hade inte läst min journal innan jag gick in och trodde jag var där för första gången. I slutet av besöket läste han mitt namn högt och gällande mitt förnamn frågade han: "hur tänkte du där?", för att han inte hört det förut. Ja, mitt förnamn har väl en "twist", men så jävla udda är det inte och det viktigaste: MITT FÖRNAMN HAR INTE HAN MED ATT GÖRA! Fokus, tack. Senast i söndags sa jag till mina föräldrar hur mycket jag tycker om mitt namn. CP. Sedan har ju jag pratat med sköterskorna på mottagningen om alternativa behandlingar såsom klimatvård, men det var inget snack om den saken, inte ens en förklaring. Han tyckte bestämt att jag ska ha metotrexat-behandling, och var inte ett dugg brydd om mina frågor om... ja, vad fan som helst. Sedan så frågade jag vad jag kunde göra för att liksom underlätta. "Stressa mindre, ät rätt och drick mindre. Alkohol, alltså.", åh jag blir så irriterad på vilken jävla oseriös människa! När jag berättade hur jag jobbade så började han först prata om när han själv jobbade där (mm, jätteintressant och absolut vad jag gick dit för), och sedan när vi återigen fokuserade på mig, patienten, så sa han i princip att jag skulle säga upp mig, byta jobb. Jamen, så jävla lätt är det ju inte, tack för tipset. Visst, han har en poäng, men säg något jag inte redan vet - eller läs kanske min journal så du har lite koll på situationen. Klart jag kollar efter andra jobb, men måste väga in faktorer som till exempel att jag letar bostad och är beroende av en tillsvidareanställning. Och det värsta var när han ifrågasatte min reumatolog (en reumatolog som är specialiserade på leder, till skillnad från en hudläkare som är specialiserad på hud). Min absolut bästa läkare som jag har mest förtroende för. "Har du problem med lederna? Har du ont?" "Vem ställde diagnosen? Var det någon av våra reumatologer?" "Jaha, vem är det? Var sitter han?" "Jaha. Har du ont eller? Blir det varmt och svullet?". Har aldrig varit med om att en läkare ställer så många dumma, onödiga frågor! En av de typ tio reumatologer som finns i Stockholm har ställt en diagnos på mig, en diagnos som jag haft och lidit av i många år - ifrågasätt förfan inte det! LÄS JOURNALEN! Så skönt att det satt en sköterska med som jag kunde prata med efter. Efter att han pratat med henne förstår jag faktiskt vad behandlingen går ut på, hur det går till och så fick jag svar på alla frågor jag hade, och förstod då att det är ett bra alternativ. Alltså, make till pissig läkare. Där tackar vi nej nästa gång, va.

deppbloggen

Vaknade av att mäklaren ringde. Sa att jag ville avvakta och för ett par timmar sedan var budet sinnessjukt högt. As. Köpte kurslitteratur och åkte till jobbet. Blev hur deppig som helst av att kliva genom dörren. Självklart en timme för tidigt på grund av möte. Möte blev det och jag var i en annan värld. Efter ville chefen prata med mig och jag sa bara att jag inte kunde prata just då (med gråten i halsen, såklart, ofrivillig drama queen), och då ville hon absolut och självklart prata med mig. Och jag satte mig och fulgrät och drog upp allt det jag skrev igår och lite till. Ja, för det var ju självklart inte allt. Morfar ska till KS imorgon och ta en massa konstiga tester och har fått en konstig läkartid och mamma tror att det har med cancer att göra. Lungcancer. Den här familjen klarar inte av det igen. Och jag sitter och bölar och snorar som ett offer. Chefen säger att jag är duktig och hon är så stolt och att den här andra människan är en fegis (kul, faktiskt). Men var fan kommer den här sidan av mig ifrån? Behöver fan terapi! Jag har aldrig sett mig som en negativ och deppig och nere person.Vill ju inte vara sån och därför har jag helt enkelt inte varit sån. Tror jag. Fast jag har alltid varit duktig på att klaga! Och sen jobbade jag med mina 2 favoritmänniskor idag och de är helt underbara och gulliga och vi sitter och småhatar tillsammans. Älskar att jobba med dem. Men det sjukaste är att på vägen hem, när jag ältar allt, så dyker den där katten upp. Katten som kom till mig i somras när jag var ledsen, som hjälpte mig att bestämma att jag skulle åka till Gotland. Katten som är Farmor. Så jag sätter mig vid katten och pratar lite (psycho...) och den stryker sig mot mig, och helt plötsligt hoppar den ner i mitt knä och bara myser och trycker sig mot mig. Sedan följer den mig hem. Alltså, det är så stört men så skönt att ändå få tro att Farmor finns där. Nu ska jag sluta innan jag börjar svamla för mycket, är ganska lugn i kroppen för jag är ledig fyra dagar den här veckan.

pallar inte

Jag vill typ säga upp mig från jobbet. Känner mig bara asförrvirrad och ouppskattad och det är helt enkelt inte kul längre. Det är inte kul att bossa över människor och vara elak utan att mena det, eller att man ska ha svar och veta allt och vara föredöme och trevlig mot allt och alla och speciellt de som är otrevligast. Och det är framförallt inte kul att jobba med sitt ex, tjejen han var otrogen med och minst 5 personer som visste om det men sket i att berätta för att de fan är fega, och stressen och arbetstiderna som gör att utslagen sprider sig som löpeld över kroppen. Idag kom jag in en timme tidigare. Jag har jobbat utan rast (vilket jag sen såklart kommer få skit för, men jag hade inget val och jag tänker inte jobba gratis längre). En medarbetare var missnöjd med sin arbetstid och sa upp sig. Två andra stod bråkade och den ene skrek sjukt fula ord till den andre och jag stod i mitten. En gäst kom tillbaka med mat och dryck tre, fyra, fem gånger för att det var kul och den sista gången slängde han maten mot mig för att vara rolig inför sina kompisar. Jag känner mig för dålig och långsam på att fatta beslut, jag behöver tänka och jag tror att jag frågar för mycket. Blir uppfattad som jobbig. Men det är så jag funkar. Ska jag lära mig något vill jag veta varför. Fattar jag inte vilken nytta det jag lär mig har, då glömmer jag det lätt. Jag kommer på saker i efterhand som jag glömt att göra eller säga och då får jag ångest. Jag har funderat på att söka jobb som fritidsledare, jag tror att jag skulle gilla det. Men det är inte läge att säga upp sig nu, när jag letar lägenhet och är beroende av min lön. Så hur mycket är ens hälsa och välmående värt? Det är ju jag som ska fatta det beslutet, och jag är ju som sagt jävligt dålig på att fatta beslut.

action

Spenderat 10 timmar på jobbet och gjort mina första uppgifter för skolan. Hur bra? En presentation med bild och en pluggblogg! Nu har jag ingen uppgift i den kursen förrän v. 38, som är... Veckan efter nästa? Men lika bra att börja läsa ändå! Kanske göra ett par uppgifter nästa vecka då jag har en helg mitt-i-veckan och vanlig helg. Måste bara få tag på böcker! Skulle möta upp en tjej efter jobbet idag och köpa en bok, men så svarade hon inte i telefon när jag ringde. Så jäkla fult. Jaja, det som är bra med den här kursen är att alla uppgifter är publicerade och man får göra dem i vilken ordning man vill och så, det jobbiga kommer bli grupparbetena, då jag jobbar som ett cp. Hehe, jag låter ju nästan taggad! Blev kanske lite extra motiverad av att CSN-pengarna trillade in igår ;) Nu blir det ett glas vitt vin i soffan med mamma och imorgon är det lägenhetsvisning, igen..!

jag och mina jävla lägenheter

Var då på visningen idag. Skulle behöva lägga 30-40 000 på att renovera lägenheten. Vilket både är positivt och negativt. Positivt för då kan jag göra som jag vill (inom ramen av min budget) och sätta min prägel på lägenheten. Negativt för att det kommer ta tid, energi och pengar att riva ut ett kök, slipa golven, få bort röklukten, våtrumsmåla badrummet osv. Så nu har jag blivit dödskär i den andra lägenheten jag ska titta på i helgen. Vill. Ha. Den. Visst, den är mindre än den jag tittade på idag- men det räcker med att måla om och lägga på nytt golv, och det går på några tusenlappar. ÅH, vad jag vill ha den! Ska göra olycka med alla andra som tittar på den! Nej, det ska jag inte, för är man elak får man ingen lägenhet. Men jag vill att den ska bli min och att jag ska bo lycklig i den tills jag får en lägenhet med bättre läge. Hihi. Jaja, men nu vet ju vi alla att det inte kommer bli så, och att jag sitter och hoppas såhär inför varje lägenhetsvisning. Kul att jag håller modet uppe än så länge, i alla fall!

goooodmooorgon

Väntar på att frukost-toasten ska bli klara (ja, man får ju lyxa till det när man är sjuk) och sedan blir det full rulle resten av dagen. Klockan 10 ska jag hänga på låset hos biblioteket för att låna kurslitteratur, 12 ska jag på privat visning utanför stan, 13.30 ska jag sälja en bok inne i stan och 16 ska jag hämta lillkotten. Förresten räknade jag ut att om jag skulle beställa sju av de åtta böcker för de två kurser som börjar nu (eh, i måndags...) skulle det kostat 1600 spänn. Men jag har varit duktig och fått ner det till 580! Fast då har jag två böcker kvar att ta reda på. Varav en som är slut överallt... TOAST KLAR!

2 cool 4 school

Haha. Satt inne på kurshemsidan och spanade när läraren helt plötsligt börjar chatta med mig och vill se om jag förstår uppgifterna. Hehe, framstår ju som värsta pluggisen. Vi ska göra bloggar och presentationer och grejer. Det kommer nog gå vägen det här. Sedan dök det upp en lägenhet till så jag ska på privat visning imorgon och lägga ett bud om den verkar okej - förutsatt att jag får köpa innan visning. Det är ett visst renoveringsbehov, men det får man väl se som en möjlighet! Fast det värsta är att jag kanske kommer få gå själv. Känns bättre när mamma och/eller pappa är med och ställer bra frågor och typ luktar och känner och drar och klämmer på allt. Och jag har ju en tendens att vara lite glömsk, och kommer knappt ihåg hälften av sakerna jag ska fråga eller pilla, men vi håller återigen tummisarna och hoppas det går vägen. Annars har jag ju den andra visningen på söndag!

blablabla

Fick antagningsbesked för distanskursen jag anmälde mig på i fredags nu på morgonen, så den här hösten är jag student i 4 städer! Borås, Uppsala, Stockholm och Umeå. Vad skulle man göra utan internet... Men eftersom jag flängt runt hela min semester och nu blivit typ dödssjuk så har jag inte fixat någon litteratur alls. Och jag var dessutom tvungen att ändra min ansökan till CSN nu, så får vänta ännu längre på mitt studiebidrag. Kommer bli en hektisk höst, men jag kommer ligga plus i hp, och om jag får som jag vill - alltså en plats på ateljerista-utbildningen i vår så kommer jag fan bli en jävligt kompetent förskollärare när jag är klar! Ska som sagt bara ta mig igenom hösten... Utslagen blir ju såklart värre, men jag har läkartid om en vecka och hoppas, hoppas, hoppas på klimatvård i tre veckor. Det är väldigt svårt att få plats, men jag behöver fan det, och då skulle jag kunna ägna de tre veckorna på att plugga och bli frisk. Sedan har jag lägenhetsvisning på söndag. Det här är typ femte lägenheten jag och mamma låtsasinreder, planerar och drömmer om. Men det känns fan som om jag har en bra chans på den! Har utrymme för budgivning och den är värd det, känns det som. Fransk balkong, badrum med badkar och ett litet kök. Plus att den ligger precis ovanför centrumet. Slut på babblet, nu är det dags att försöka få ihop en litteraturlista för alla kurser...

färdigsemestrad

Då var semestern förbi och jag hann inte jobba mer än 1,5 dag innan jag kapitulerade. Vad jag tänkte när jag stod utomhus i regnet och dansade klockan 5 på söndagsmorgonen? Vet inte. Fast jag har för mig att förkylning egentligen inte beror på kyla, utan av virus, så skitsamma att man dansade ute hela natten. Men är hursomhelst dunderförkyld. Höll på att spy av heshet inatt. Ja, för halsen kändes så jävla torr och konstig. Sedan satte hostan och småfebern och bortaheten i skallen igång på jobbet idag, så då löste jag mitt skift för imorgon och gick hem tidigare och somnade i soffan. Men kul har jag haft det! På semestern, alltså. Lyckats åka utomlands och gå på konsert och hälsa på Suss! Och jag har upptäckt att jag tål tomat igen! Nu är det dags att däcka igen.