rättvist eller göra rätt för sig

Vet inte om jag blivit en bitter människa på sistone. Men annorlunda är jag iallafall. När jag var yngre (mellanstadie-ung) har jag minnen av diskussioner med fritidsledare om vikten av rättvisa, mamma och pappa kan fortfarande pika med att "huvudsaken är att det är rättvist och så vidare". Men tänkte lite nu på väg hem från jobbet, att fan vad orättvist det är om allt ska vara rättvist. Nuförtiden propagerar jag snarare för att man ska göra rätt för sig. Jag säger det kanske inte rätt ut, men jag märker att det är så jag beter mig. Jag kan bli asförbannad på att folk på jobbet latar sig och gnäller och inte gör ett skit och bara står av tiden, typ. Förbannad på de som får jättemycket cred i början så de blir stöddiga och otrevliga och dryga mot alla andra, för de fick konstant höra att de var så duktiga när de "var nya", och på så vis odrägliga att jobba med senare. Kanske för att jag själv anser att jag slitit som ett djur för att komma dit jag är idag, för att det faktiskt inte var en räkmacka för min del. Jag har gjort rätt för mig. Och jag vill att andra ska göra det. Ta ansvar, prestera, argumentera, ta initiativ och vara trevliga och kanske modiga.

Det som fick mig att tänka såhär jäkla mycket var en liten, och rent ut sagt, äcklig gubbe som plankade efter mig när jag skulle gena över perrongen. Jag blir fly förbannad över sådant. Så fort jag märker att någon plankar efter mig stannar jag, oftast mitt i spärren och frågar om denne inte ska betala för sig själv, för jag har ingen lust att betala för personen i fråga. Gubben idag blev ju lite lätt ställd och började tjafsa emot, vilket bara triggade mig till att bli mer förbannad på det snåla fanskapet. Jag sliter som ett djur för min lön och mitt busskort för 1500!!! Och han stod och predikade: Du inte fråga, kontrollant fråga!!! Och jag bara svarade: Det spelar ingen roll! Jag har ingen lust att betala för din jävla biljett! För det har jag faktiskt inte. Och jag märker att jag satt mig själv i sådana här situationer flera gånger på sistone. Jag har gått mellan när gäster bråkat och slagits på jobbet och dragit eller i princip knuffat ut dem för att jag blir så arg och får en adrenalinkick av ilska för att människor är så respektlösa. Eller till och med för att de skrikit och varit otrevliga mot mig eller en arbetskamrat. Och sen blir jag rädd och skakar för jag vet ju inte vad som kunde ha hänt när jag tjafsade mot gubben, eller drog ut killen från jobbet. Senast häromdagen fick en kollega ett slag. Det gör mig så arg att jag inte vet var jag ska ta vägen och sedan när det lagt sig kan jag skaka och vara gråtfärdig.

Eller är det jag som är respektlös? Är rättvisa att alla ska ha lika eller är det rättvisa att man får vad man förtjänar, för att man typ gör rätt för sig?

Långa dagar som bara går åt till att jobba. Fast idag hann vi med att åka förbi morfar! Jag och pappa länsade rabatten på världens godaste jordgubbar. Sedan åkte jag till jobbet och slet mina timmar. Fast när jag vandrade hem och precis skulle svänga upp mot kyrkogården kom den lilla röda katten till mig. Farmor-katten som är Farmor-katten för den ser precis ut som Gusten och har kommit fram till mig båda gångerna jag träffat den under den senaste månaden. Idag sprang den mot mig och vi gosade länge innan det kom en annan människa, då sprang Farmor-katten in i lekparken. Jag blir både glad och ledsen i hjärtat av Farmor-katten. Typ gladledsen.

bortsprugna skor

Hemma igen och jakten på mina sommarskor har fortsatt. Vi vände upp och ner på hela förrådet, men inte ett enda par av mina träskor eller fina Thailands-flipflops dök upp. Det enda vi hittade var mina fotriktiga fultofflor. Var min låda med mina finaste och skönaste skor den enda som var tvungen att försvinna? Det är ju så jäkla obehagligt att gå in nya skor och nu har mina stackars fötter varit instängda i Converse hittills hela "sommaren". Jag vill inte lägga pengar på nya skor när jag vet att mina sköna, fina, underbara träskor måste finnas någonstans. :(

de gör allt för en

Åh, det brinner i mitt huvud. Att två människor som blivit uppfostrade så lika det bara går kan bli så olika. Jag och min bror är som natt och dag. Och nu har han kallat mamma för fitta och våra föräldrar för idiotjävlar och hotar sedan med att han ska börja svära som fan. Alltså vilken respektlös liten skitunge, jag vill bara lämna honom i skogen och be honom komma tillbaka när han växt upp. Det går inte att bo med en sådan jävla idiot. Det egot har förstört alla våra senaste semestrar, eller gemensamma umgängen i familjen överhuvudtaget och jag är alltid den som hamnar i mitten och till slut får medla mellan mamma och pappa, av någon anledning. Man får inte bara så respektlös mot sina föräldrar!!!

böcker

Har minisemester igen och är på landet och njuter. Har suttit i solen motsvarande en hel arbetsdag och läst. Jag hinner bara läsa när jag har semester. Det är ju sjukt avkopplande, men tar mig bara tid till det när jag är långledig. Under min vecka i Grekland förra sommaren slukade jag 4-5 böcker, vissa tjocka som biblar. Läste ett par böcker i vintras. Jag sover mycket bättre när jag läser istället för att se på tv om kvällarna, märker jag också. Hursomhelst, igår läste jag ut en bok av Läckberg, den var väldigt spännande men jag stör mig en aning på sättet hon skriver. Det är typ snobbigt. Och just nu läser jag "Jag är Zlatan Ibrahimovic", och jag kan inte bestämma mig för om han är en självgod skrytpelle eller om han är den där duktiga killen som har kämpat. Men jag tycker det är så irriterande med allt "jag, jag, jag" - men det är trots allt typ en självbiografi. Men åh, han ser sig som stjärnan konstant och ja, självgod är han nog och det kanske bara är svenskt av mig att inte unna honom det, vad vet jag...

awkward

Världens bästa mamma fick tag på en båtbiljett till mig så nu slipper jag dryga kvar i stan efter jobbet, eller punga ut tusen spänn för en flygbiljett, wii!!! Har precis tagit min tupplur och ska snart iväg och hämta posten och handla mjölk. Fast vågar inte visa mig utanför dörren. På väg hem från jobbet lyssnade jag på musik som vanligt, men när jag kom innanför porten börjar jag mima och när jag går in i hissen och börjar spegla mig och mima jättesnyggt kommer självklart en granne förbi. Ja, en klassiker. Men måste ju ha mjölk och postboxen får ju inte svämma över så det är bara att bita ihop och förklä sig till oigenkännlighet!

as

Åååh, vad irriterande! Lyckades få halva passet ledigt i helgen så jag kunde ta en tidigare båt till Gotland, hade en biljett och skulle precis betala - men jag behövde föra över pengar. Självklart var det typ sista biljetten som jag höll på och så fort jag fört över pengar till mitt konto var den borta. Och hela båten är slutsåld! Så nu måste jag förmodligen ändå ta den senare båten som jag hade planerat att ta, men förlorar halva mitt arbetspass. BRÖL. Nu ska jag deppa.

promenadtok

Igår tog jag en powerwalk på 2,5 timme för att rensa huvudet och kunna somna. Fast efter 1 timme och 45 minuter kom jag på att jag inte hade tänkt på någonting alls. Alltså överhuvudtaget. Jag var hemma tio och somnade strax efter elva. Jag sov så gott att jag lyckades försova mig imorse. Snyggt när man har nycklarna och ska öppna. Men det gick bra ändå. Slutade tidigare och promenerade till Gamla Stan. Fast sen höll benen på att trilla av höfterna så jag satte mig på bussen och åkte hem, så nu är det soffläge tills det är dags att städa, handla och laga mat!

-

Gårdagskvällen var inte en av de bästa. Eller den var trevlig till och från, men typ paniken eller ångesten eller vad det nu var bara byggdes upp och när jag till slut hamnade på ett ställe i sällskap med en person jag har noll respekt för och sedan såg att två andra människor jag inte klarade av att träffa var där så lämnade jag ölen och bara drog. Sov 8 timmar, vaknade halv tio och gjorde pannkakor och somnade om till klockan tre. Tänk att vissa människor är sådana energitjuvar. Och varför låtsas man som om man inte bryr sig? Varför sa jag inte från början att jag inte vill umgås med en människa som är så oerhört respektlös?

cutiesar

10 timmar på jobbet, woop-woop. Ligger i soffan med huvudvärk och är helt slut. Men det hände sötaste grejen idag! Det kom fram en liten flicka och tittade på mig, och lite bakom var hennes lillebror och pappa. När hon tittat ett tag hälsar jag på henne och hon blir jätteblyg. "Säg det där du ville säga!" säger hennes pappa. Då börjar den lilla flickan vrida på sig som barn gör ibland när de blir blyga och mumla något. "Vad sa du?" undrar jag. Och då säger flickan: "Jag tycker du är fin!": Alltså, åh, vad jag dog! "Men vad glad jag blir! Vad snäll du är som säger så! Du är också jättefin!!" säger jag och hon blir också glad. Då märker lillebrorsan att det där var ju lite kul, så han rusar fram och säger "Jag tycker du är jättefin!!", "Åh, men tack! Du är också jättefin, ni är jättefina!". Han avslutar då med "Jag är snygg!" innan han rusar iväg. Vilka söta ungar, alltså. Ler från öra till öra bara jag tänker på det och höll seriöst på att börja böla av lycka för de var så söta och kom fram bara för att säga det.

så förbannat jävla trött

Dör, spyr, får tuppjuck och svettas ihjäl av trötthet. Alltså tre timmars sömn. Heldag på jobbet. Jag tror att jag är döende. Och lite lätt bakis. Och irriterad. Så jobbigt att behöva tjata på folk en hel dag för att de ska göra något/veta vad de ska göra och hur de ska göra det. Och när. Därför är det lite roligare att jobba med de som man jobbat tillsammans med länge. De dom kan allt. Får ångest över hur tjatig jag varit idag- men hur får man annars saker gjorda i en stressig miljö? Fel inställning, ja... Vill bara hem och sova, men ska tvätta så jag slipper ägna min lediga dag till det. Längtar! Och det var kul igår, förresten. Vi pratade hemlisar och jag träffade en gammal "bekant". Nu orkar jag inte skriva mer. Behöver energi till att byta om också..!

lönade det sig just att gnälla?

Är det lördag? Det är lördag. I min värld är det... torsdag. Alla går ut och har kul och jag somnar på soffan och bara accepterar ensamheten. Skulle egentligen ut med en kompis, men ja, jag somnade liksom och sedan ska jag upp 5 imorgon bitti och jag tror inte att min kropp klarar av att dygna efter alla dessa dagar med dålig... Och så långt hann jag skriva innan telefonen ringde och nu ska jag visst ut och ta några öl. Ehehehe. Woho, Jag vs. Ensamheten 1-0!!! Haha, vad kul att det ringde mitt i mitt depp-inlägg! Ödet. Dags att piffa till sig då!

snyggingdagen

Har stött på både en tunnelbanesnygging och en budkillesnygging idag. Alltså åh. Tunnelbanesnyggingen har jag stött på några gånger nu och idag kom jag på mig själv med att vi satt och typ smygtittade på varandra (inbillar jag mig i alla fall...). Han kanske bara tittade tillbaka för att undrade vad det var för efterbliven tönt som satt och råglodde? Sedan fick jag ta emot den andra snyggingen på jobbet och liksom prata och hjälpa till och oj, vilken tönt jag blev då. Folk på jobbet på jobbet märkte att jag blev typ dökär. Eller jag kanske avslöjade mig när jag typ skrek: "GUD, VAD SNYGG HAN VAR!" så fort dörren stängts efter honom... Jag är ju kul. Men frågorna som dyker upp då är. Varför är man en sån jävla pussy? Varför förväntar man sig som tjej att killar ska komma fram och ta första steget? Hur farligt är det egentligen våga och bli dissad? Eller våga och lyckas?

TA TAG I SAKEN!!!

student x3

Jaha, då är man student igen till hösten! I Stockholm, Borås och Uppsala. Hjälp! Och fram till november är det beräknat att jag ska jobba heltid. För då börjar jag plugga 175%, för från augusti till november läser jag bara 75%. Men det här klarar vi! Nä, dags att röra sig utanför dörren nu!

i väntans tider

Sitter och väntar på att klockan ska slå 13 så jag kan logga in på antagning.se och se om mina distanskurser för hösten kommer dra igång. Lite pirrigt. Sedan funderar jag på att försöka ta mig ut en sväng. Lämna tillbaka ett par skor son gått sönder och kanske sola lite. Har slängt ihop lite matlådor så ska kanske fortsätta med det också. Har gjort min favoriträtt med halloumi och lite korv stroganoff. Blir torsk ned äggsås också i så fall. Mmm...

kapitulerar

Oh, vad det sliter att gå från stängningsvecka till öppningsveckor. Min dygnsrytm matchar det inte alls. I och för sig har jag varit ledig i tre dagar och bara tagit det lugnt med M&P, men är så  sliten ändå. Och då har jag bara jobbat 1 av mina 9 pass innan nästa långledighet på drygt 5 dagar. Längtar. Imorgon är jag ledig så efter att ha rensat lite kläder kom en kompis över på lite vin, middag och bullshit. Och nu är jag så trött att jag varken vet ut eller in. Imorgon ska jag sova ut, läsa en bok och bara pyssla om mig själv.

varför sitter folk bredvid mig?

Jag har jobbat över. Otippat. Jag och min stjärna fick ersätta ena städaren som var tvungen att gå tidigare. Och oj vad vi städade. Var dränkt i svett, fett, salt och vatten. Känner mig lagom fräsch nu på bussen. Har dessutom öppna skor som frestar övriga resenärer ytterligare. Och ändå sitter alla så jäkla nära. Ska typ sova i duschen inatt. Känner mig lite lätt äcklig...

jag vill äta

Skulle göra fattiga riddare till frukost, men eftersom mjölken var slut gick det inte. Fick ändå gå ner och handla för jag ville ha tacos till matlåda, så nu åt jag en tortilla till frukost/lunch istället. Men jag vill bara fortsätta att äta och äta och äta och äta. Kanske göra en milkshake. Och rostad macka. Och korv stroganoff. Och kladdkaka. Gottgottigottgott. Varför ska man jobba för? Kommer ändå aldrig få en lägenhet. Kan sitta hemma och äta istället. Hehe, undrar om man är PMS:ig...?

120702

Man blir ju lite lätt utslagen av att gå från öppningsvecka till stängningsvecka. Är konstant trött, typ. Slötittar på Masterchef Australia, de gör chokladdesserter... Mmm... Ikväll ska jag stänga med en av mina bästa som är tillbaka från semestern, så det är jag i alla fall jätteglad för! Och det är fint väder dessutom. Borde gå ut och handla mjölk! Fast jag borde lägga tillbaka alla mina kläder i garderoben också. Men det slutar med att jag sitter kvar i soffan... ;)