snyggingdagen

Har stött på både en tunnelbanesnygging och en budkillesnygging idag. Alltså åh. Tunnelbanesnyggingen har jag stött på några gånger nu och idag kom jag på mig själv med att vi satt och typ smygtittade på varandra (inbillar jag mig i alla fall...). Han kanske bara tittade tillbaka för att undrade vad det var för efterbliven tönt som satt och råglodde? Sedan fick jag ta emot den andra snyggingen på jobbet och liksom prata och hjälpa till och oj, vilken tönt jag blev då. Folk på jobbet på jobbet märkte att jag blev typ dökär. Eller jag kanske avslöjade mig när jag typ skrek: "GUD, VAD SNYGG HAN VAR!" så fort dörren stängts efter honom... Jag är ju kul. Men frågorna som dyker upp då är. Varför är man en sån jävla pussy? Varför förväntar man sig som tjej att killar ska komma fram och ta första steget? Hur farligt är det egentligen våga och bli dissad? Eller våga och lyckas?

TA TAG I SAKEN!!!