tunnelbanestation

Det är så typiskt att man alltid ska stöta på folk när man verkligen inte kan eller vill stöta på dem. Idag råkade jag stöta på, eller vafan, vi stötte inte på varandra, vi la märke till varandra och gick förbi varandra. Men ändå - efter sju timmars praktik, tandläkartid, pissiga försäljare på Hötorget, när man har småbarnssaliv blandat med brödsmulor insmetat i sina fuljeans, i sin fatass-jacka, likblek, munsår och världens frissigaste afrofrilla. Det är inte riktigt då man vill lägga märke till och gå förbi en människa som man hade hoppats göra ett bättre intryck på nästa gång man sågs. Men livet går vidare ändå!