091119

Jag var ju på det där mötet idag. Jag är förvirrad och lättad. Det var skönt att känna en gemenskap och samhörighet med männsikor jag aldrig träffat förut. Men väl hemma igen känner man sig lika ensam. Jag hade för höga förväntningar, det visste jag redan på väg dit. Men det var ändå så skönt att skratta och se hur de andra såg ut. Det var en läkare, fyra "patienter", och tre från ungdomsförbundet. Doktorn pratade jättemycket och blinkade ännu mer, men gud vad skönt det var med någon som bryr sig om alla oss. Som lägger ner sin tid på att åka och prata med oss och svara på frågor (även om jag är lite skeptisk till vissa svar), och på att lära sig allt. Men jag är förvirrad - olika läkare säger olika saker och man vet inte vem man ska tro på. Men jag ångrar absolut inte att jag gick dit!