-

Jag svarade i telefon alldeles nyss, var förvånad över att personen i fråga ringde hem och vid den här tidpunkten. Var glad. Lämnade över telefonen till pappa, och så helt plötsligt är allt så jävla overkligt. Pappas reaktion- han visste inte vad han skulle säga, han blev upprörd, ledsen, han vankade. Han ville hjälpa, vill hjälpa, ska hjälpa.

Det känns så långt bort, så overkligt, men ändå är det i närheten, det är verklighet. Jag vet inte vad jag ska säga eller tänka, men jag tänker på er. Även om ni inte vet om det, och även fast det troligtvis inte hjälper.

Hur kan människor vara så onda, och så vidriga?