Jag har glömt att berätta om mitt spontana inköp som gjorde hål i plånboken! Han heter Bertil (efter min bortgångna, älskade fisk) och ser ut såhär. Hittills har han betett sig exemplariskt, han är väldigt fin - även fast jag inte riktigt förstår mig på honom hela tiden. Jag putsar honom mest hela tiden så att han ska slippa fula fingeravtryck, och jag måste hitta en väska till honom. Men han är min, bara min (och förhoppningsvis har jag sysselsättning under de regniga (vilka regniga?) dagarna i sommarstugan, och en massa andra dagar och kvällar och morgnar och nätter)!
Det roliga är att jag inte riktigt vet varför jag köpte honom. Mamma sa att jag förtjänade honom efter mina år av slit på arbeten och sparande, så det blev som det blev. Första kvällen försökte jag köra in internetsladden i usb-uttaget (det gick såklart inte) och jag trodde att något var fel så jag började nästan grina för jag trodde att jag slängt bort mina pengar. Sedan kom jag ju på att man kanske skulle öppna dendär luckan bredvid och då gick det ganska bra, faktiskt... Så kan det gå!
Puss på Bertil!
söndag 28 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
heja bertil yooo!
SvaraRadera