paniken

Okej. Mina fina föräldrar fick mig uppenbarligen ganska snabbt på andra tankar. Var nämligen på lägenhetsvisning idag. Jättesöt, 10 kvm större än den andra och ja, fin! Nyrenoverat kök och badrum, jättefin hall och ett allrum som jag lätt skulle kunna fixa till mitt eget. Anmälde intresse och hoppade in i bilen. Gick in på Hemnet och spanade och precis då har det släppts en lägenhet till, 15 000 kr billigare än den jag var på visning för idag och dubbelt så stor som den som såldes igår. Med separat kök, badrum med badkar, stora garderober i hallen och ett stort allrum. Så fort vi kom hem ringde jag mäklaren och förhoppningsvis får jag en privat visning snarast. MEN. Jag lider ju av min jävla beslutsångest. Och separationsångest. Är det inte för långt till stan? Till mamma och pappa? Till jobbet? Dumt att dra på sig en skuld? Kommer jag lida av att bo själv? Kommer mina kompisar typ orka åka och hälsa på mig? Okej, kommer förmodligen inte få någon av lägenheterna, men ändå... Spanar ju på hyresrätter också, och inser att det finns för- och nackdelar med båda:

För hyresrätt: Skuldfri, närmare stan (de jag är intresserad av i alla fall), slipper krångliga köpa/sälja/låna/blablabla-processen, finns väldigt fina hyresrätter
Mot hyresrätt: Lång kötid, ingen investering/trygghet på samma sätt, kanske halvsunkig lägenhet där du inte riktigt får göra hur du vill

För bostadsrätt: En investering- jag betalar av till mig själv, större urval och valmöjlighet, sparar mina kötidspoäng för hyresrätter så att jag om några år kanske kan sälja och få en hyresrätt närmare stan, får göra vad jag vill med lägenheten för den är MIN (och bankens...), kan flytta hemifrån fortare
Mot bostadsrätt: Skuldsatt och beroende av räntor och annan vuxenskit, bo lite off, dåligt läge att köpa nu, jag blir av/"investerar" större delen av mina besparingar

Jag lider ju inte av att bo hemma, känner mig bara redo att flytta! Sanningen är att jag ringde mäklaren för den sista, stora lägenheten och sa att jag har lånelöfte på si och jag kan erbjuda så och att jag är jätteintresserad av att titta på lägenheten innan den öppna visningen. Det är ju uppenbarligen så alla andra gör, de som snor lägenheter mitt framför näsan på mig. VAD FAN SKA JAG GÖRA?! Alltså jag står inte ut med min beslutsångest. Jag som precis börjat bli spontan. Eller okej. Man ska nog inte vara så jäkla spontan när det gäller så mycket pengar, men fan fan fan fatta ett beslut!

Heheh. Annars har jag jobbat 10 timmar, så jag var världens sämsta kompis mot Suss som så snällt satt och väntade :( Lova att inte hämnas genom att aldrig hälsa på mig i ghettot??? (Om du nu har orkat läsa all min skit hittills...Då är jag stolt! Men du är väl van, hihi) Vi myste och fikade och vandrade och imorgon ska vi mysa mer så jag måste sova nu!!! Hejdå, Bibeln.