det var meningen att det skulle bli så

Jag och min faster smider små planer för sommaren, det är skoj. Jag är bokaransvarig. Sedan har faster även berättat att jag eventuellt ska sitta barnvakt åt ägarens + frugans lilla plutt någon gång, om de är behov av det. Den plutten är så söt, så det skulle bara vara skoj!

En sak jag tänkt på är min inställning till saker och ting. Ibland får jag ett ryck och kan vara positiv till det mesta, men jag är ofta gnällig och grinig. Imorse, till exempel, då fick jag ett sms som jag inte blev så väldans glad över. För att det inte blev som jag hade hoppats på, men jag har tänkt på det under dagen och kommit fram till en del fördelar; en annorlunda upplevelse jämfört med det jag varit med om förut (definitivt), jag kommer att oroa mig lite mindre då jag antagligen har fler, äldre och mer erfarna människor omkring mig som jag kan lära mig mycket utav, samt att jag kommer att lära känna många nya människor - stora som små. Visst finns det nackdelar (tro mig, det finns en hel del), men ibland måste jag fan ta mig i kragen och acceptera, se det som en utmaning som kommer att utveckla mig som person och pedagog. Nu låter det som värsta grejen, det kanske inte är det för många, men jag väljer i stort sett alltid trygghet före äventyr, så för mig är det nog en stor grej. Eller så gör jag det till en stor grej i onödan? Det här kommer att gå så sjukt jävla bra och jag kommer att lära mig nya grejer och kanske utvecklas. "Vad är det för fel med det?" kan jag ju fråga mig själv.